På sjukhus

Stackars Lillebror blev alldeles sjuk en dag. Sådan hosta som bara små yttepyttiga Lillebrorsor kan ha. Sigge var störtnöjd! "Åka till doktorn!!" "Äta mäddusiiin!!" Mamman försökte på sitt bästa pedagogiska sätt förklara att det var ju Lillebror som var sjuk och att det nog inte alls rörde sej om att han skulle få någon smaskig, flytande medicin. Lillebror var ju jättesjuk och hade sån hosta och ont i halsen. Sigge: (med sin allra sötaste röst) "Då kan han få plåster på halsen! Med Blixten på!!!" Mamman: "Vi får se... Kom igen nu, vi måste åka!!"
  Mamman, som var sjukt stressad av hela situationen, sjasade in hela familjen i bilen och satte sig bakom ratten. Pappan som var förvånad som få över att han skulle slippa köra, smög sej in i baksätet utan ett pip. "Man vet aldrig om hon skulle ångra sej..." Han var dock en smula irriterad över att han fått lämna sitt kaffe i all hast, så bråttom kan det väl inte ha varit ändå... Barnet andas ju! Lite i alla fall...
  Mamman sladdade ut på den lokala, mycket lilla leden utanför byn. Sigge: "Man får inte söra fort, då kommer polisen och säger aja baja!!" Mamman svarade "Nej, jag vet Sigge, men jag kör inte för fort, jag kör lagom fort!!" och tänkte "Vem f*n har lärt honom det...?"
  Framför mamman kör en man alldeles ovetande om uppståndelsen i bilen bakom. Han har ingen brådska... Alls! Han ska förmodligen på pensionärsträff med de kamrater han har fyllt bilen med. Han räds hur bråttom alla i dagens samhälle verkar ha... Mamman i sin tur använder alla fula ord hon någonsin lärt sej. (Inombords självfallet!!!) "Varför i h*vete måste alla dj*vla kepsgubbj*vlar vara ute på vägarna just nu??? Eller alls förresten??" Pappan tänker: "Undra vad oddsen är för att kunna få sej en kaffe...?" Mamman lyckas till slut få till en halsbrytande omkörning och skriker: "FYRA!!!" Resten av familjen hoppar så högt man kan klara av i en bil. Bältad. "Vad?" Frågar pappan, ryckt ur sina drömmar om kaffe. "FYRA. GUBBAR. MED. KEPS!!! I en och samma bil!!! Det borde inte vara tillåtet!!!" Pappan tänker: "Det är nog inte läge att fråga om det där kaffet nu..."

Framme på sjukhuset ger mamman order till pappan att släppa av henne och Lillebror vid huvudentrén och sedan åka och parkera och ta med Sigge. Pappan påminner henne om att det är hon som kör och hon fräser: "Tror du inte att jag vet det? Annars hade vi väl aldrig kommit fram i tid!!" Pappan tänker: "Kanske inte i tid men utan hjärtinfarkt... Här måste det väl i alla fall finnas kaffe? Om jag bara parkerar snabbt så hinner jag in på Pressbyrån..." Men så minns han tillbaka på ett par tillfällen då de varit på sjukhuset tidigare. Senast då Lillebror skulle ploppa ut. En rar sköterska hade under den (för honom) ganska påfrestande förlossningen frågat om han ville ha lite kaffe. Han hade tittat upp på henne och kunde svära på att det funnits ett svagt sken omkring henne som vore hon en ängel sänd från ovan. Han skulle just till att tacka henne för att han räddat hans liv i denna jobbiga stund då mamman skrikit: "INGET KAFFE!!! ÄR NI SJUKA I HUVET???!!!" Pappan hade fasat för sitt liv och tackat njaaaee till kaffet.
  Gången innan var när de var sena till ultraljudsundersökningen, också detta med Lillebror och han tänkte att de hade ju sett det förr! Visst hinner man med att köpa en kaffe på vägen in...?? De tre dagarna av iskyla och tystnad hemma därefter tydde visserligen på något annat, men han var inte helt säker...
 
Mamman har under tiden hunnit springa in med Lillebror i babyskyddet och anmält dem i receptionen. De har blivit ombedda att sitta ner och vänta. Och det gör de. Familjen väntar. Och väntar. Och väntar. Till slut vågar sej pappan på frågan: "Tror du att man hinner med att köpa en kaffe innan det är vår tur?" Mamman svarar: "Om du tycker att kaffe är viktigare än vår yngsta sons liv så tycker jag att du ska gå och köpa en kaffe..." Pappan som undrar över hur en kopp kaffe skulle kunna påverka grabbens hälsa, överväger att chansa, slänger en (längtansfull) blick mot Pressbyråns milslånga kö och konstaterar att det kommer inte att vara värt det... Trots att han har börjat skaka lite lätt. Han leker lite med tågbanan istället. Själv. För Sigge är inne på ett undersökningsrum körandes en liten åkbil av plast som väsnas nåt fruktansvärt. Ingen av hans föräldrar tar någon som helst notis om detta (mamman är ju utom sej av oro och pappan har rätt så svår kaffeabstinens) förrän en sköterska kommer och frågar om det är deras pöjk?? Mamman tänker: "Nej, det tror jag inte, mina barn är lugna och välartade" men svarar: "Ja, tyvärr, förlåt!" "Eller... Inte tyvärr så alltså... Eller ja... Han är vår hursomhelst!"

När familjen efter 5 timmar på sjukhus, 14 förbrukade leksaker, 113 lästa böcker (några få, om och om igen..) Otaliga tankar om det värsta, samt 0 kaffe, slutligen kan åka hemåt igen har man konstaterat att Lillebror är förkyld och att näsdroppar troligen kommer att hjälpa...

Lillebror lullar!

Mamman, pappan och Lillebror var vid ett sällsynt tillfälle helt själva hemma då Lillebror valde att för första gången vända sig från rygg till mage. Mamman och pappan blev ju självklart eld och lågor särskilt eftersom det kom som en överraskning. Ingen av dem hade haft en aning om att Lillebror hade några sådana visioner, men plupp, så låg han där och såg till en början lika förvånad ut som dem. Förvåningen var dock extremt kortvarig. Lillebror kom nämligen på att han inte alls tycker om att ligga på mage. Uffandes och buffandes försökte han att förmedla detta till sina mäkta stolta föräldrar som bara stod och glodde kärleksfullt på honom men inte förrän han blev riktigt arg förstod de att de kanske skulle vända tillbaka honom… Genast började han om proceduren och försökte komma över till mage igen… Mamman tänkte att han måste ha ärvt pappans intelligens…

  När Sigge kommer hem säger mamman till honom: ”Sigge, titta på Lillebror! Han försöker att vända sej om och ligga på mage istället för att ligga på rygg! Så duktig han är, han börjar bli en stor kille nu!” Sigge slänger sej på golvet bredvid Lillebror och säger: ”Är du en stor kille nu? Jaaa, det är du!!” och klappar Lillebror på huvudet. Mamman blir alldeles varm i magen av de söta små barnen, ända tills Sigge säger: ”Jag kan hjälpa honom!” Värmen byts ut mot iskyla när hon, utan att ha en chans att hinna ingripa, ser hur Sigge knuffar över Lillebror till liggandes på mage. Lillebror verkar dock bara förvånad över att ha hamnat sådär igen, och hur lätt det gick den här gången. Sigge ser stolt på mamma och säger: ”Såg du mamma? Jag kunde hjälpa honom, jag är också duktig! Nu vill han lulla igen!” Sigge tar sats för att vända Lillebror på nytt. Som i slow motion i en film tänker mamman: ”NNNEEEEJJJ!!!” Lillebror tänker "Wooohoooo!!!"

Sova middag

Lillebror hade varit vaken hela förmiddan och mamman tänkte att detta måste vara ett ypperligt tillfälle att gå vila lite. De båda pojkarna borde sova i alla fall en timma... Hon sneglade på klockan och konstaterade att det nog var i tidigaste laget för att få Sigge att somna... "Här gäller det att vara lite listig", tänkte hon. "Sigge... Jag tänkte att vi skulle vila middag tillsammans i mammas säng... Mysigt va?" Sigge: "JAAAAA!!!" Mamman: "Sshhh! Lillebror sover nästan!!!" Sigge: "SOVA, SOVA, SOVA!!!" Mamman: "Suck..." 

  Sigge är på väg upp till sovrummet när han kommer på att han måste ha en napp!! Mamman (som naturligtvis bär på Lillebror): "Men Sigge, det ligger tusen nappar uppe!" Sigge: "Jag vill ha en BLÅ napp!!" Mamman förklarar tålmodigt (eftersom just tålmodighet ligger i hennes natur) att femhundra av dom tusen napparna är just blå! Sigge svarar "Men jag vill ha en blå napp från låååådan!!" Mamman säger å det bestämdaste att då får han hämta den själv!!!! Sigge: "BUHUÄÄÄH, nej DU!!!!" 

  Mamman kånkar ner sej själv och Lillebror till lådan i köket, hämtar en blå napp och tänker att hon måste börja jobba på att inte ge med sej så lätt... Sigge har under tiden placerat sej på mammans kudde och flinar illmarigt. "Jag tog din plats...." Mamman lägger ner den faktiskt sovande Lillebror och säger: "Mmmmmm, flytta på dej nu, du får ligga på din kudde, inte busa nu, vi ska sova." Sigge funderar och svarar: "Busa först, leka sen!?!!" Mamman (å det bestämdaste): "Nej, Sigge! Sova!! Bara sova!! Lägg dej på din kudde nu!" Sigge: "Näpps!" Mamman tänker att nu får man ju inte ge sej här... "Joo, kom igen nu Sigge!!" Sigge: "Näee, mamma!". ....Två och en halv minut senare ligger mamman på Sigges kudde och Sigge ligger på mammans kudde... Emellanåt iallafall, för mest far han runt, runt i sängen. Mamman säger (för fjärde gången): "Sigge!! För SISTA gången, ligg still nu och var tyst, annars får du sova i din säng och inte mysa med mamma!!" Sigge, som för länge sen har genomskådat mammans tomma hot skuttar runt en stund till. Mamman, som ser sin chans till några minuters vila försvinna längre och längre bort, ilsknar till, tar Sigge under armen och bär det bölande barnet till hans säng. Mamman säger "Så här blir det Sigge, när du inte lyssnar!" men tänker: "Shit, jag är en urusel mamma..." Sigge tänker: "Fasen också, jag trodde hon skulle ge upp..." men säger (bölandes): "MAAAMMMMAA, jag vill krahaaaamaaas!!! Jag gihiiillar dej!" Mamman får en klump i magen och bär ömt tillbaka Sigge till hennes säng. "Vill du ligga på mammas kudde...?"

En halvminut senare sover Sigge. Mamman betraktar honom och är alldeles fylld av kärlek och värme. Tänk att hon fått så underbara ungar... Sakta glider hon in drömmarnas land och tänker att en halvtimmas sömn kan man nog få.... Sigge slår upp sina stora blå ögon och viskar: "Mamma... Jag vill bajsa..."

Gå till biblioteket

Här om dan berättade mamman för Sigge att de skulle hitta på något jättekul! "Vi ska gå till BIBLIOTEKET, där finns massor med böcker som man kan låna!" Sigge: "Nä!" Mamman: "Men Sigge... Det blir ju roligt!" Sigge: "Det är inte loligt, jag vill inte gå till apoteket!" Mamman suckar och tänker att det var ju kul då... När man äntligen försöker vara lite kreativ och mata barnet med kulturella upplevelser. 

  "BIBLIOTEKET, Sigge, och vi ska iallafall gå dit!" Sigge svarar: "Du bestämmer inte!" Mamman tar ett djupt andetag och talar om att det gör hon visst! Eftersom hon är vuxen och Sigge bara är två år! Sigge: "Jag bestämmer, jag är fäf!!!" Mamman packar ihop Sigge, som fortfarande protesterar milt och Lillebror, som faktiskt är nymatad och borde vara nöjd en god stund, och traskar iväg till biblioteket! 

  Väl framme förklarar mamman för den inte alltid så värst lågmälda Sigge att här måste man vara lite tyst så att man inte stör dom som läser. Sigge får syn på en kille i kassan och skriker: "HEEEJ, VI ÄR HÄÄÄR NU!!" Killen tittar upp men svarar inte, Sigge säger: "Han hörde inte..." Mamman skyndar in bland barnböckerna. "Titta Sigge, så många böcker det finns!" Sigge hoppar ur vagnen och river runt i lådorna. "Inte lolig, inte lolig, inte lolig, inte lolig. Finns inga loliga!! Mamma, jag vill gå upp!" Mamman lyfter blicken och ser trappan till avdelningen faktaböcker, hon klappar lite på Lillebror som visserligen är mätt men som har börjat skruva på sej, troligtvis på grund av att mamman tycks ha trott att det var 23 minusgrader ute... "Nej, Sigge, det är inte roligt däruppe, det är bara tråkiga böcker... Sigge? Sigge???" Hör och häpna, Sigge är på väg upp för trappan till faktaböckerna!!! "Helvete," tänker mamman, "låt oss hoppas att han inte hinner riva ner något!!" 

  Hon ska just skynda dit med famnen full av Alfonsböcker när Lillebror gör gällande att han INTE tänker ligga där och vara varm mer! "Uääääää!!!" samtidigt som Sigge ropar "MAAAMMAAA! Titta!" och vinkar glatt från ovanvåningen. Mamman tänker snabbt, säger till Sigge att nu får han minsann klättra ner själv också! Sigge svarar "Näe mamma, dä läskigt!!!" Elis skriker: "UUUÄÄÄ!!" Mamman ler mot killen bakom disken som i rödaste rappet försöker fixa klart Alfonsböckerna. Hon säger "Ungar..." Han tittar upp men ler inte tillbaka... Hon hämtar ner Sigge och stoppar ner honom i vagnen bredvid en jättevarm, illtjutande Lillebror, tackar så mycket och går. 

  Sigge skriker: "HEEEJ DÅ APOTEKET!!!"

Ensamma hemma

Pappan är på bortajobb i ett par veckor och redan efter fyra dagar inser mamman att detta kommer att sluta med; a) att hon blir sinnessjukt vältränad eller b) att hon hamnar på psyket innan han är hemma igen...

Kväll nummer fyra börjar lugnt och skönt... Sigge äter kvällsmat och kollar Bolibompa, Lillebror sover lite. När Sigge är färdigäten säger mamman "Kila iväg och tvätta munnen nu!" Sigge säger "Nej, nej, nej!" och springer iväg. Mamman tänker "Nehej, jag jagar honom INTE, det gör jag bara inte!!!" 

  Sigge springer runt, runt Lillebror och skriker som besatt "HAN ÄR VAAAKEN!!!". Mamman tänker "Inte än, men ganska snart..." jagar tag i Sigge och tvångstvättar honom. Lillebror sover mirakulöst nog vidare. Mamman som försöker att låta samlad och behärskad säger "Sådär, nu går vi upp och borstar tänderna och byter blöja!". Sigge bölar "Iiiinte byta blöhöööjja, uäääää!!!" och springer iväg. Mamman tänker "Jag ska INTE jaga honom, det ska jag bara inte!!!" och börjar (demonstrativt) gå upp gör trappan och hota med utebliven saga. Sigge skriker (i örat på Lillebror) " ÄR DU VAKEN? JAAA DET ÄR DU!!!". Mamman vänder nerför trappan igen, jagar tag i Sigge, brottar ner honom och byter blöja och borstar tänderna i typ två sekunder, tänker "Jag gör det bättre i morrn..." hör att Lillebror gnäller nere, springer ner och hyschar lite samt stoppar i en napp. Lillebror suger frenetiskt på händerna. "När fick han mat senast egentligen...?" Springer upp igen till Sigge som borstat tänderna lite till... Och hela tröjan... Och pyjamasbyxorna... Mamman tänker "Men för helvete!!!" men säger "Men Sigge...." och byter pyjamas på honom. 

 Lillebror gnäller igen och mamman säger till Sigge "nu ska vi leka stanna i sängen medan mamma går och hämtar Lillebror!!" springer ner till Lillebror som nu ilsket suger på händerna. Mamman tänker "Shit!!" och kånkar upp Lillebror i babysittern medan hon funderar på om man kan tejpa fast nappen lite... Bara under sagostunden eller så... 

  Otroligt nog sitter Sigge kvar i sängen och mamman frågar vilken saga han vill höra? Sigge svarar "Brandbilen!". Mamman svarar (uppgivet) "Men den ligger ju där nere..." Sigge bölar "Vill haaaa brandbilen!!!". Mamman är redan på väg ner för att hämta. Sigge och mamman myser till den där jä*#•a brandbilsboken som läses snabbare än nånsin samtidigt som mamman försöker tysta (den nu utsvultna) stackars Lillebror med nappen... 

  Många vändor upp för trappan senare (med vatten, annan napp, kram och ibland bara "Sov nu, det är kvällen!!!!!!!" med eller utan Lillebror hängande i bröstet är mamman nu redo att säga upp sej! Gonatt!