Gå till dagis

En helt vanlig morgon kommer mamman tillbaka efter sin morgonjoggingtur, rosig och uppfriskad av den kyliga morgonluften, det perfekta sättet att vakna till (nu är detta inte helt sant, mamman skulle ju aldrig för sitt liv gå ur sängen en sekund tidigare än nödvändigt, men det lät så bra...). Hon möter pappan med ett solskensleende och frågar ljuvt om han sovit gott (... nä... inte heller här ett uns av sanning... Mamman är i själva verket ett ilsket träsktroll på morgonen och fräser nåt om att det inte finns kaffe till henne... Pappan är dock mycket tålmodig och pussar träsktrollet och frågar om HON sovit gott, trots att de båda vet att de varit uppe hos pojkarna nånstans mellan 7 och 10 gånger sammanlagt under natten...) Sigge möter mamman med ett "Maaaaammmaaaaaa!!!" och slänger sej om halsen på henne. (Faktiskt helt sant! Nästan varje morgon!) Lillebror gurglar lyckligt och morgonen är i full gång!

Efter att pappan åkt till jobbet börjar kampen om att få iväg Sigge till dagis... Det går vanligen ganska smidigt till en början, efter en mindre fight om blöjbyte och att få på kläder, sitter Sigge lugnt och stilla och äter frukost framför Bolibompa (något som mamman ständigt har lite ångest över, alla andra familjer äter säkert rejäla frukostar vid matbordet, tillsammans, utan TV...) medan mamman matar Lillebror (med flaska... hon har slutat amma, något som hon har lite ångest över eftersom hon är övertygad om att alla andra mammor ammar in i det längsta...). På Bolibompatvn är det tydligen "dax att klä på sej!" och tjejen i rutan ("gud, så hurtfrisk hon är, måste vara inspelat!" Tänker mamman, "ingen människa är väl så där pigg och fräsch vid sju på morgonen... eller är det kanske bara jag som är så här slö...?") öppnar en garderob med en skojig outfit som hon nu ska klä på sej inom en viss tid. Sigge tittar storögt på de fantastiska kläderna med guld och glitter och säger andlöst: "Åååååhhh..." Mamman flinar lite. Sen säger han "Hon har bjöst!" Mamman flinar inte... Sigge tittar på mamman: "Du har fått små bjöst mamma!" Mamman fnyser "Hrmpf!" och tänker: "Om jag bara inte hade slutat amma...."

En avklarad frukost och liten fight om tandborstning senare, börjar det bli lite bråttom för att komma i tid till dagis. Mamman börjar med att klä på Lillebror. Han har fortfarande pyjamasen på sej, men det kommer ju ändå ingen märka eftersom han har overallen över tänker mamman listigt! Lillebror är inte så värst förtjust i att ta på sej overall, eller några kläder överhuvudtaget, men efter lite lirkande med en tydligt missnöjd liten kille har hon tråcklat i honom och ska lägga ner honom i vagnen, då hon ser hur han tar i för kung och fosterland och följer upp med ett lyckligt leende och gurglar glatt. Mamman lättar på overallen och möts av en puff av bajslukt. "Underbart..." Hon plockar upp honom igen  och byter blöjan. I blöjan ligger en liten, liten, nästinill obefintlig liten bajsklutt. Mamman suckar "Var det bara det här...? Hur kan det lukta så mycket från något så litet...?" Hon ska just till att knäppa igen den nya blöjan när Lillebror tar i igen. Han hade ju bara börjat! Mamman: "Men åååååå!!!" Lillebror: Gluglugrrrr!" Nytt byte. Mamman är med den här gången och ser nu till att han verkligen är färdig. Hon håller upp benen så att han verkligen, verkligen ska bli klar! Då kissar Lillebror. Över hela sej. Och en hel del på mattan också faktiskt. Och han är sååå lycklig!!!

Mammans tålamod är slut sen länge när hon tillslut får ner Lillebror i vagnen och har brottat ner Sigge för att få på honom overall och all annan skit som ska på... Eller nästan all... Sigge är på väg ner för trappen utanför dörren när han över axeln ropar till mamman: "Jag behöver inga skor mamma!!!"

På vägen till dagis möter den lilla familjen en dam på en cykel, Sigge utbrister: "Mamma! Vad är det där för en konstig gubbe???" Mamman: "Men Sigge... Det var ju en tant...." Sigge rynkar näsan åt mamman som om hon sagt något tokigt och säger: "Neeeeeej.... Tokmamma...."
  Just som de kommer fram till grinden till dagis passerar en äldre dam till, dock utan cykel och väl inom hörhåll, om hon nu inte lyckligtvis är döv, och Sigge säger: "Mamma, DÄR är en gammal tant!!" Mamman hoppas desperat att tanten är döv men försöker ändå rädda upp situationen genom att säga: "Mmmm, en tjej!" varpå Sigge återigen rynkar på näsan och säger "Neeeeej... Tokmamma!"

Mamman lämnar Siggeälsklingen på dagis och vänder hemåt igen för att ta tag i tvätten, städa lite och troligtvis hinna med att sätta en bulldeg också. (Eller... nä...  så var det ju inte heller... krypa ner och sova lite till ligger närmare sanningen...)

Mammans farhågor

En del människor oroar sej för vad deras små älsklingar ska behöva möta i framtiden. Så även Sigge och Lillebrors mamma...
  Tänk när hennes lilla, lilla hjärtegull (just i den här tanken, är han endast ljuvlig såklart!) blir tonåring. Finnig, svettig tonåring i målbrottet eller strax därefter. Hans små mjuka fötter har blivit groteskt, ja rentav oproportionerligt stora till en gänglig okontrollerbar kropp. Han kommer att utstöta gutturala läten och ord som ingen, utom möjligen hans jämlikar kommer att förstå...
  Säg att han, typ 16 år gammal, kommer hem en kväll, tillsammans med en mager tonårstjej med mer hud än kläder trots iskyla. Han har parkerat sin Epa-traktor på gatan utanför, så att ingen ska kunna missa den, för så är det när man bor på en liten, liten ort. Han har sin spinkiga tonårsarm om flickans magra tonårsaxlar och säger på bredaste dialekt: "Öh, morsan! Dä här ä min tjäj, hon heter Regina och kommer från Väring, vi sa ha ett kärleksbarn och jag sa hoppa av skolan och börja jobba. Jag kan få jobb på hennes farsas värksta. Ja, när han har muckat från kåken såklart, han åkte dit när han sålde fulsprit. Skittrist. Så jäla svårt å få tag på dricka nu..." Mamman: "Men, men, men... Sigge..." Lillebror: "Moahahahahaha!!!!!!" Sigge: "Äh morsan, det är lugnt, du behöver´nte oroa räj, vi tänkte att vi kunde bo här så kan du hjälpa oss med bäbin, om det blir en tjäj sa vi döpa´na te Twighlight. Äh, vi måste dra nu, vi sa träffa Bullen å Biffen å göra börnouts på bions parkering. Du kan la berätta för farsan sen när han kommer hem? Härå!!" Dörren slår igen, mamman står mållös och stirrar ut i tomma intet, Lillebror ligger dubbelvikt på golvet av skratt. Dörren öppnas igen: "Öh, haru ett par hundra till pizza? Shysst! Häpåre!!" Sigge försvinner lika fort som han dök upp. Lukten av rök och gammal parfym ligger kvar som en dimma i hallen.

Mamman vaknar upp ur sina (mar)drömmar och inser att de antingen kommer att få låsa in barnen tills de blir typ 25 eller åtminstone inte bo kvar på liten, liten ort alltför länge. Risken för Epa-traktor och Twighlightbäbisar är alldeles för stor... 

Mammans comeback

Mamman såg sej i spegeln en dag. "Jag hoppas verkligen att de där två kommer att tacka mej en vacker dag" tänkte hon. "Tur att man i alla fall har bidragit till Sveriges tillväxt, för med den här kroppen lär man ju inte bidra till nåt spektakulärt direkt... Utom möjligen något skräckinjagande nummer på nån cirkus... Näpp, dax att gå och träna igen!"
  Efter att ha rivit ut samtliga små träningstoppar och gulliga små tights ur den igendammade träningsklädslådan drog hon på sej en baota-t-shirt och ett par urtvättade gamla joggingbrallor stl gravidmage och tänkte "Det kan ju i alla fall inte bli sämre!" Hon hade fel...
  Framme på gymmet upptäckte hon att det var så länge sen hon var där att hon helt glömt att man behöver medlemskort och sånt med sej. Det var ju inte direkt så att de kände igen henne... Inte direkt så att de hittade henne i registren heller för den delen... Killen i receptionen ropade så att ingen hade någon som helst möjlighet att missa det: "VAR HAR VI PÄRMARNA?? DU VET DOM DÄR MED FOLK SOM SIGNADE UPP SEJ INNAN 2009???" Svar från någonstans långt in i lokalerna: "OJOJOJOJ... Ehhh... INGEN AAAANING!!!" Mamman, snudd på viskandes: "Jag kanske kan gå hem och leta reda på det...?" Killen: "Nej, nej, du kan köra igång, vi hittar dej nog..."
  Mamman gick och petade lite på några maskiner, lyfte nån grej här och där. Pustade lite och satte sej tillslut på en motionscykel. Eller något som möjligen liknade hennes något föråldrade bild av en motionscykel. Hon fick inte den att fungera heller, men satt kvar och låtsades lite i alla fall. Bredvid henne stod två muskelmän och turades om att slita i en maskin. Hon råkade höra deras samtal där den ena sa till den andra. "Ja, man har ju shysst utsikt här i alla fall!!" och nickade menande åt hennes håll. Mamman som blev alldeles varm inombords (och det var sannerligen inte på grund av cyklingen..) rodnade och log lite avmätt. Man vill ju inte verka angelägen, gift och allt! När den andra muskelmannen svarade. "Ja jävlar, vilka pattar!!" tyckte hon först att de var oförskämda, hon satt ju så att de kunde höra henne, sen insåg hon plötsligt att efter två barn kunde de omöjligt mena hennes. Om de inte hade nån riktigt sjuk läggning såklart. Hon såg sej diskret om, såg föremålet för deras beundran och lämnade snabbt, mycket snabbt, lokalen. På vägen ut bokade hon som hastigast och i förbifarten en tid för instruktion på gymmaskinerna. "Japp", svarade killen i receptionen, "jag förstår det, det var ju ett tag sen du var här..." Mamman tackade så mycket och tog sej snabbt därifrån och hem!
 
Väl hemma sökte hon tröst hos pappan: "Älskling, visst tycker du att jag är attraktiv trots att min kropp är... inte som förut riktigt...?" Pappan: "Självklart!!" och tänkte: "YES! Sköter jag nu bara mina kort rätt så blir det nog ligga!!!" " Du är det vackraste jag vet!!!"
  Senare, väldigt nära dax att gå och sova råkade mamman nämna att hon kände sej så mycket piggare nu när hon börjat träna. Pappan tänkte: "Oh yes!!" Mamman tänkte:"Å nej, bara han nu inte tog det som en invit, klockan är alldeles för mycket för sånt, och skyndade sej att tillägga: " Men OJ så trött man blir i kroppen, jag tror att jag måste gå och lägga mej tidigt ikväll." Pappan tänkte: "Jajamän..."

Mamman funderar

Mamman reflekterar över sådant som har hittats på ställen de inte förväntas hittas på:

En liten brandman i pottan.
En av Sigges nappar i Mamman och Pappans säng.
Mammans strumpor i leksakspolisbilens bagagelucka.
En annan leksakspolisbil i Lillebrors klädlåda (det är troligen inte han som har lagt dit den...)
Liten grön leksakskniv i plast i diskmaskinen (det framkom efterhand att det tydligen var pappan som stoppat in den där, oklart varför...)
Ytterligare en av Sigges nappar i Mamman och Pappans säng.
Lillebror, lyckligt viftandes, bakom soffan (hade kanske inte varit så konstigt om det inte vore för att Mamman hade lagt honom FRAMFÖR soffan en stund tidigare, på en mjuk filt. Helt säkert är det i alla fall att han inte förflyttat sej själv!)
Bäbisbajs i Lillebrors badvatten (samtidigt som han satt däri visserligen, men ändå!)
Bäbis (möjligen även storebror)bajs i soffan (den vita soffan!). På tal om soffan (den vita soffan!) har det även förekommit hallon, söndermosad smörgås, banankladd, snor, kaffe och choklad i den. (Okej, de två senare kan man inte beskylla något av barnen för kanske...)
Lånebok i papperskorgen (den kanske inte var så bra ändå...)
Fjärrkontrollen till TVn under kudden i soffan.
Fjärrkontrollen till TVn i varenda låda i närheten av TVn.
Fjärrkontrollen till TVn under mattan.
Fjärrkontrollen till TVn i leksakslådan.
Fjärrkontrollen till TVn i bokhyllan.
Ännu fler av Sigges nappar i Mamman och Pappans säng.
En strumpa på Lillebrors hand (För att göra en lång historia kort: Mamman klippte honom i fingret, det blödde som fan, satte plåster som Lillebror ville äta upp. För att hindra plåsterolycka i halsen fick strumpan sitta där! Lillebror var nöjd med att äta på den också...)
Sigge inne i grannfruns kök. (Han skrämde henne halvt från vettet. "Jag trodde att det var en ekorre som hade kommit in och tassade bakom mej!" En ekorre??? Lilla Dunderklumpen??? Okej...)
Lillebror, i vagnen, sovandes och lyckligt ovetandes, under en hög med kläder och en tom PET-flaska (!) (Pappan: "Jag skäms verkligen... Jag hade inte en tanke på att han låg kvar där...)

Å just det! Fjärrkontrollen till TVn i kylskåpet (!!!!)

I affären

"Skulle ju verkligen behöva lite bröd och mjölk..." Tänkte mamman medan de körde förbi stormarknaden i Stora Staden. "Om man bara skulle springa in en kortis och fixa det så är det gjort sen...? Jo, så får det bli!!" En, kanske inte helt laglig, u-sväng senare körde hon in på stormarknadens parkering. "MAAAAMMMAAAA!" ropade Sigge från baksätet. "Jaaa, Sigge, jag sitter här, mindre än en och en halv meter ifrån dej... Du behöver inte skrika..." "VI SKA HAMLA!!!" "Jaaa, Siggeälsklingen, vi ska in och handla lite. Bara jättefort. Vi ska inte vara här länge!" Sigge funderar en stund... "Mamma, jag har nopp!" Mamman som blev något överrumplad av vändningen svarar: "Ja, det stämmer, du är ju kille, då har man snopp." "Pappa har nopp!" "Mmmm, så är det, han är ju också kille, och Lillebror också." Sigge: "Lillebror har bäbisnopp!" Mamman: "Mmmmm..." Sigge: "Du är inte kille! Du har ingen nopp!!!" Mamman fnissar lite: "Nehej du det har jag inte, jag är ju tjej!!" Sigge: "Vi kan hamla nopp till dej!!"

På väg in i affären drar mamman med sej en kundvagn och baxar i barnen. Sigge får syn på de små kundvagnarna, alldeles lagom stora för en två-åring med mycket spring i benen... "MAAAMMMMMAAA! Jag vill ha en sååååån!!!" Mamman gör ett snabbt överslag: "Skrikande unge som sitter (hyfsat still) i kundvagn (avsedd för max 15 kg... barnet väger 18,5...) eller en glad, rar liten kille med egen kundvagn...? Hmmm... svårt val..." och säger "Visst gubben, det är klart att du kan ha en sån!" Mamman släpper ner Sigge som genast förser sej med en vagn och rättar in sej i ledet, bakom mamman. Eller...? Mamman hinner inte mer än komma in förrän Sigge har yrat iväg på egen hand. Mamman slår en lov i närheten och hittar honom vid tandkrämen. "Mamma, vi behöver tandkjäm! Vi behöver tandkjäm med Bamse, då blir man stark!" Mamman tänker efter och inser att han har rätt. Ja, inte att man blir stark då utan att de faktiskt behöver tandkräm. Skönt att nån som har koll är med... Hon ska just till att berätta för Sigge att han måste gå tillsammans med henne när hon inser att han är borta. Igen...

Efter ett tags snurrande runt i affären med, och emellanåt utan, två barn, är det dax att betala. Eftersom även Sigge har hjälpt till att packa i varor i vagnen får de nu plocka ur en hel del som inte ska med hem. "Tvååringar kanske inte har så bra koll på inköpslistan ändå..." Tänker mamman samtidigt som hon nu inser att det känns som om det fattas något... "Vad kan jag ha glömt...?? Jag har ju med bröd... och mjö... Shit!!! Ehhh, Sigge.... Vet du var vi har ställt Lillebror nånstans...?" Sigge: "I blöjorna ju!" Mamman minns plötsligt, tar Sigge under armen och rusar iväg till blöjsektionen där Lillebror sitter och gurglar förnöjt till en man som uppenbarligen jobbar med att plocka upp varor i butiken. "Jaha", säger han, "den här är din då antar jag...?" Så skrockar han lite. Mamman skrockar inte. Hon tackar, högröd i ansiktet och ber en tyst bön om att han inte ska ringa socialen...

På sjukhus

Stackars Lillebror blev alldeles sjuk en dag. Sådan hosta som bara små yttepyttiga Lillebrorsor kan ha. Sigge var störtnöjd! "Åka till doktorn!!" "Äta mäddusiiin!!" Mamman försökte på sitt bästa pedagogiska sätt förklara att det var ju Lillebror som var sjuk och att det nog inte alls rörde sej om att han skulle få någon smaskig, flytande medicin. Lillebror var ju jättesjuk och hade sån hosta och ont i halsen. Sigge: (med sin allra sötaste röst) "Då kan han få plåster på halsen! Med Blixten på!!!" Mamman: "Vi får se... Kom igen nu, vi måste åka!!"
  Mamman, som var sjukt stressad av hela situationen, sjasade in hela familjen i bilen och satte sig bakom ratten. Pappan som var förvånad som få över att han skulle slippa köra, smög sej in i baksätet utan ett pip. "Man vet aldrig om hon skulle ångra sej..." Han var dock en smula irriterad över att han fått lämna sitt kaffe i all hast, så bråttom kan det väl inte ha varit ändå... Barnet andas ju! Lite i alla fall...
  Mamman sladdade ut på den lokala, mycket lilla leden utanför byn. Sigge: "Man får inte söra fort, då kommer polisen och säger aja baja!!" Mamman svarade "Nej, jag vet Sigge, men jag kör inte för fort, jag kör lagom fort!!" och tänkte "Vem f*n har lärt honom det...?"
  Framför mamman kör en man alldeles ovetande om uppståndelsen i bilen bakom. Han har ingen brådska... Alls! Han ska förmodligen på pensionärsträff med de kamrater han har fyllt bilen med. Han räds hur bråttom alla i dagens samhälle verkar ha... Mamman i sin tur använder alla fula ord hon någonsin lärt sej. (Inombords självfallet!!!) "Varför i h*vete måste alla dj*vla kepsgubbj*vlar vara ute på vägarna just nu??? Eller alls förresten??" Pappan tänker: "Undra vad oddsen är för att kunna få sej en kaffe...?" Mamman lyckas till slut få till en halsbrytande omkörning och skriker: "FYRA!!!" Resten av familjen hoppar så högt man kan klara av i en bil. Bältad. "Vad?" Frågar pappan, ryckt ur sina drömmar om kaffe. "FYRA. GUBBAR. MED. KEPS!!! I en och samma bil!!! Det borde inte vara tillåtet!!!" Pappan tänker: "Det är nog inte läge att fråga om det där kaffet nu..."

Framme på sjukhuset ger mamman order till pappan att släppa av henne och Lillebror vid huvudentrén och sedan åka och parkera och ta med Sigge. Pappan påminner henne om att det är hon som kör och hon fräser: "Tror du inte att jag vet det? Annars hade vi väl aldrig kommit fram i tid!!" Pappan tänker: "Kanske inte i tid men utan hjärtinfarkt... Här måste det väl i alla fall finnas kaffe? Om jag bara parkerar snabbt så hinner jag in på Pressbyrån..." Men så minns han tillbaka på ett par tillfällen då de varit på sjukhuset tidigare. Senast då Lillebror skulle ploppa ut. En rar sköterska hade under den (för honom) ganska påfrestande förlossningen frågat om han ville ha lite kaffe. Han hade tittat upp på henne och kunde svära på att det funnits ett svagt sken omkring henne som vore hon en ängel sänd från ovan. Han skulle just till att tacka henne för att han räddat hans liv i denna jobbiga stund då mamman skrikit: "INGET KAFFE!!! ÄR NI SJUKA I HUVET???!!!" Pappan hade fasat för sitt liv och tackat njaaaee till kaffet.
  Gången innan var när de var sena till ultraljudsundersökningen, också detta med Lillebror och han tänkte att de hade ju sett det förr! Visst hinner man med att köpa en kaffe på vägen in...?? De tre dagarna av iskyla och tystnad hemma därefter tydde visserligen på något annat, men han var inte helt säker...
 
Mamman har under tiden hunnit springa in med Lillebror i babyskyddet och anmält dem i receptionen. De har blivit ombedda att sitta ner och vänta. Och det gör de. Familjen väntar. Och väntar. Och väntar. Till slut vågar sej pappan på frågan: "Tror du att man hinner med att köpa en kaffe innan det är vår tur?" Mamman svarar: "Om du tycker att kaffe är viktigare än vår yngsta sons liv så tycker jag att du ska gå och köpa en kaffe..." Pappan som undrar över hur en kopp kaffe skulle kunna påverka grabbens hälsa, överväger att chansa, slänger en (längtansfull) blick mot Pressbyråns milslånga kö och konstaterar att det kommer inte att vara värt det... Trots att han har börjat skaka lite lätt. Han leker lite med tågbanan istället. Själv. För Sigge är inne på ett undersökningsrum körandes en liten åkbil av plast som väsnas nåt fruktansvärt. Ingen av hans föräldrar tar någon som helst notis om detta (mamman är ju utom sej av oro och pappan har rätt så svår kaffeabstinens) förrän en sköterska kommer och frågar om det är deras pöjk?? Mamman tänker: "Nej, det tror jag inte, mina barn är lugna och välartade" men svarar: "Ja, tyvärr, förlåt!" "Eller... Inte tyvärr så alltså... Eller ja... Han är vår hursomhelst!"

När familjen efter 5 timmar på sjukhus, 14 förbrukade leksaker, 113 lästa böcker (några få, om och om igen..) Otaliga tankar om det värsta, samt 0 kaffe, slutligen kan åka hemåt igen har man konstaterat att Lillebror är förkyld och att näsdroppar troligen kommer att hjälpa...

Lillebror lullar!

Mamman, pappan och Lillebror var vid ett sällsynt tillfälle helt själva hemma då Lillebror valde att för första gången vända sig från rygg till mage. Mamman och pappan blev ju självklart eld och lågor särskilt eftersom det kom som en överraskning. Ingen av dem hade haft en aning om att Lillebror hade några sådana visioner, men plupp, så låg han där och såg till en början lika förvånad ut som dem. Förvåningen var dock extremt kortvarig. Lillebror kom nämligen på att han inte alls tycker om att ligga på mage. Uffandes och buffandes försökte han att förmedla detta till sina mäkta stolta föräldrar som bara stod och glodde kärleksfullt på honom men inte förrän han blev riktigt arg förstod de att de kanske skulle vända tillbaka honom… Genast började han om proceduren och försökte komma över till mage igen… Mamman tänkte att han måste ha ärvt pappans intelligens…

  När Sigge kommer hem säger mamman till honom: ”Sigge, titta på Lillebror! Han försöker att vända sej om och ligga på mage istället för att ligga på rygg! Så duktig han är, han börjar bli en stor kille nu!” Sigge slänger sej på golvet bredvid Lillebror och säger: ”Är du en stor kille nu? Jaaa, det är du!!” och klappar Lillebror på huvudet. Mamman blir alldeles varm i magen av de söta små barnen, ända tills Sigge säger: ”Jag kan hjälpa honom!” Värmen byts ut mot iskyla när hon, utan att ha en chans att hinna ingripa, ser hur Sigge knuffar över Lillebror till liggandes på mage. Lillebror verkar dock bara förvånad över att ha hamnat sådär igen, och hur lätt det gick den här gången. Sigge ser stolt på mamma och säger: ”Såg du mamma? Jag kunde hjälpa honom, jag är också duktig! Nu vill han lulla igen!” Sigge tar sats för att vända Lillebror på nytt. Som i slow motion i en film tänker mamman: ”NNNEEEEJJJ!!!” Lillebror tänker "Wooohoooo!!!"

Sova middag

Lillebror hade varit vaken hela förmiddan och mamman tänkte att detta måste vara ett ypperligt tillfälle att gå vila lite. De båda pojkarna borde sova i alla fall en timma... Hon sneglade på klockan och konstaterade att det nog var i tidigaste laget för att få Sigge att somna... "Här gäller det att vara lite listig", tänkte hon. "Sigge... Jag tänkte att vi skulle vila middag tillsammans i mammas säng... Mysigt va?" Sigge: "JAAAAA!!!" Mamman: "Sshhh! Lillebror sover nästan!!!" Sigge: "SOVA, SOVA, SOVA!!!" Mamman: "Suck..." 

  Sigge är på väg upp till sovrummet när han kommer på att han måste ha en napp!! Mamman (som naturligtvis bär på Lillebror): "Men Sigge, det ligger tusen nappar uppe!" Sigge: "Jag vill ha en BLÅ napp!!" Mamman förklarar tålmodigt (eftersom just tålmodighet ligger i hennes natur) att femhundra av dom tusen napparna är just blå! Sigge svarar "Men jag vill ha en blå napp från låååådan!!" Mamman säger å det bestämdaste att då får han hämta den själv!!!! Sigge: "BUHUÄÄÄH, nej DU!!!!" 

  Mamman kånkar ner sej själv och Lillebror till lådan i köket, hämtar en blå napp och tänker att hon måste börja jobba på att inte ge med sej så lätt... Sigge har under tiden placerat sej på mammans kudde och flinar illmarigt. "Jag tog din plats...." Mamman lägger ner den faktiskt sovande Lillebror och säger: "Mmmmmm, flytta på dej nu, du får ligga på din kudde, inte busa nu, vi ska sova." Sigge funderar och svarar: "Busa först, leka sen!?!!" Mamman (å det bestämdaste): "Nej, Sigge! Sova!! Bara sova!! Lägg dej på din kudde nu!" Sigge: "Näpps!" Mamman tänker att nu får man ju inte ge sej här... "Joo, kom igen nu Sigge!!" Sigge: "Näee, mamma!". ....Två och en halv minut senare ligger mamman på Sigges kudde och Sigge ligger på mammans kudde... Emellanåt iallafall, för mest far han runt, runt i sängen. Mamman säger (för fjärde gången): "Sigge!! För SISTA gången, ligg still nu och var tyst, annars får du sova i din säng och inte mysa med mamma!!" Sigge, som för länge sen har genomskådat mammans tomma hot skuttar runt en stund till. Mamman, som ser sin chans till några minuters vila försvinna längre och längre bort, ilsknar till, tar Sigge under armen och bär det bölande barnet till hans säng. Mamman säger "Så här blir det Sigge, när du inte lyssnar!" men tänker: "Shit, jag är en urusel mamma..." Sigge tänker: "Fasen också, jag trodde hon skulle ge upp..." men säger (bölandes): "MAAAMMMMAA, jag vill krahaaaamaaas!!! Jag gihiiillar dej!" Mamman får en klump i magen och bär ömt tillbaka Sigge till hennes säng. "Vill du ligga på mammas kudde...?"

En halvminut senare sover Sigge. Mamman betraktar honom och är alldeles fylld av kärlek och värme. Tänk att hon fått så underbara ungar... Sakta glider hon in drömmarnas land och tänker att en halvtimmas sömn kan man nog få.... Sigge slår upp sina stora blå ögon och viskar: "Mamma... Jag vill bajsa..."

Gå till biblioteket

Här om dan berättade mamman för Sigge att de skulle hitta på något jättekul! "Vi ska gå till BIBLIOTEKET, där finns massor med böcker som man kan låna!" Sigge: "Nä!" Mamman: "Men Sigge... Det blir ju roligt!" Sigge: "Det är inte loligt, jag vill inte gå till apoteket!" Mamman suckar och tänker att det var ju kul då... När man äntligen försöker vara lite kreativ och mata barnet med kulturella upplevelser. 

  "BIBLIOTEKET, Sigge, och vi ska iallafall gå dit!" Sigge svarar: "Du bestämmer inte!" Mamman tar ett djupt andetag och talar om att det gör hon visst! Eftersom hon är vuxen och Sigge bara är två år! Sigge: "Jag bestämmer, jag är fäf!!!" Mamman packar ihop Sigge, som fortfarande protesterar milt och Lillebror, som faktiskt är nymatad och borde vara nöjd en god stund, och traskar iväg till biblioteket! 

  Väl framme förklarar mamman för den inte alltid så värst lågmälda Sigge att här måste man vara lite tyst så att man inte stör dom som läser. Sigge får syn på en kille i kassan och skriker: "HEEEJ, VI ÄR HÄÄÄR NU!!" Killen tittar upp men svarar inte, Sigge säger: "Han hörde inte..." Mamman skyndar in bland barnböckerna. "Titta Sigge, så många böcker det finns!" Sigge hoppar ur vagnen och river runt i lådorna. "Inte lolig, inte lolig, inte lolig, inte lolig. Finns inga loliga!! Mamma, jag vill gå upp!" Mamman lyfter blicken och ser trappan till avdelningen faktaböcker, hon klappar lite på Lillebror som visserligen är mätt men som har börjat skruva på sej, troligtvis på grund av att mamman tycks ha trott att det var 23 minusgrader ute... "Nej, Sigge, det är inte roligt däruppe, det är bara tråkiga böcker... Sigge? Sigge???" Hör och häpna, Sigge är på väg upp för trappan till faktaböckerna!!! "Helvete," tänker mamman, "låt oss hoppas att han inte hinner riva ner något!!" 

  Hon ska just skynda dit med famnen full av Alfonsböcker när Lillebror gör gällande att han INTE tänker ligga där och vara varm mer! "Uääääää!!!" samtidigt som Sigge ropar "MAAAMMAAA! Titta!" och vinkar glatt från ovanvåningen. Mamman tänker snabbt, säger till Sigge att nu får han minsann klättra ner själv också! Sigge svarar "Näe mamma, dä läskigt!!!" Elis skriker: "UUUÄÄÄ!!" Mamman ler mot killen bakom disken som i rödaste rappet försöker fixa klart Alfonsböckerna. Hon säger "Ungar..." Han tittar upp men ler inte tillbaka... Hon hämtar ner Sigge och stoppar ner honom i vagnen bredvid en jättevarm, illtjutande Lillebror, tackar så mycket och går. 

  Sigge skriker: "HEEEJ DÅ APOTEKET!!!"

Ensamma hemma

Pappan är på bortajobb i ett par veckor och redan efter fyra dagar inser mamman att detta kommer att sluta med; a) att hon blir sinnessjukt vältränad eller b) att hon hamnar på psyket innan han är hemma igen...

Kväll nummer fyra börjar lugnt och skönt... Sigge äter kvällsmat och kollar Bolibompa, Lillebror sover lite. När Sigge är färdigäten säger mamman "Kila iväg och tvätta munnen nu!" Sigge säger "Nej, nej, nej!" och springer iväg. Mamman tänker "Nehej, jag jagar honom INTE, det gör jag bara inte!!!" 

  Sigge springer runt, runt Lillebror och skriker som besatt "HAN ÄR VAAAKEN!!!". Mamman tänker "Inte än, men ganska snart..." jagar tag i Sigge och tvångstvättar honom. Lillebror sover mirakulöst nog vidare. Mamman som försöker att låta samlad och behärskad säger "Sådär, nu går vi upp och borstar tänderna och byter blöja!". Sigge bölar "Iiiinte byta blöhöööjja, uäääää!!!" och springer iväg. Mamman tänker "Jag ska INTE jaga honom, det ska jag bara inte!!!" och börjar (demonstrativt) gå upp gör trappan och hota med utebliven saga. Sigge skriker (i örat på Lillebror) " ÄR DU VAKEN? JAAA DET ÄR DU!!!". Mamman vänder nerför trappan igen, jagar tag i Sigge, brottar ner honom och byter blöja och borstar tänderna i typ två sekunder, tänker "Jag gör det bättre i morrn..." hör att Lillebror gnäller nere, springer ner och hyschar lite samt stoppar i en napp. Lillebror suger frenetiskt på händerna. "När fick han mat senast egentligen...?" Springer upp igen till Sigge som borstat tänderna lite till... Och hela tröjan... Och pyjamasbyxorna... Mamman tänker "Men för helvete!!!" men säger "Men Sigge...." och byter pyjamas på honom. 

 Lillebror gnäller igen och mamman säger till Sigge "nu ska vi leka stanna i sängen medan mamma går och hämtar Lillebror!!" springer ner till Lillebror som nu ilsket suger på händerna. Mamman tänker "Shit!!" och kånkar upp Lillebror i babysittern medan hon funderar på om man kan tejpa fast nappen lite... Bara under sagostunden eller så... 

  Otroligt nog sitter Sigge kvar i sängen och mamman frågar vilken saga han vill höra? Sigge svarar "Brandbilen!". Mamman svarar (uppgivet) "Men den ligger ju där nere..." Sigge bölar "Vill haaaa brandbilen!!!". Mamman är redan på väg ner för att hämta. Sigge och mamman myser till den där jä*#•a brandbilsboken som läses snabbare än nånsin samtidigt som mamman försöker tysta (den nu utsvultna) stackars Lillebror med nappen... 

  Många vändor upp för trappan senare (med vatten, annan napp, kram och ibland bara "Sov nu, det är kvällen!!!!!!!" med eller utan Lillebror hängande i bröstet är mamman nu redo att säga upp sej! Gonatt!