Mammans farhågor

En del människor oroar sej för vad deras små älsklingar ska behöva möta i framtiden. Så även Sigge och Lillebrors mamma...
  Tänk när hennes lilla, lilla hjärtegull (just i den här tanken, är han endast ljuvlig såklart!) blir tonåring. Finnig, svettig tonåring i målbrottet eller strax därefter. Hans små mjuka fötter har blivit groteskt, ja rentav oproportionerligt stora till en gänglig okontrollerbar kropp. Han kommer att utstöta gutturala läten och ord som ingen, utom möjligen hans jämlikar kommer att förstå...
  Säg att han, typ 16 år gammal, kommer hem en kväll, tillsammans med en mager tonårstjej med mer hud än kläder trots iskyla. Han har parkerat sin Epa-traktor på gatan utanför, så att ingen ska kunna missa den, för så är det när man bor på en liten, liten ort. Han har sin spinkiga tonårsarm om flickans magra tonårsaxlar och säger på bredaste dialekt: "Öh, morsan! Dä här ä min tjäj, hon heter Regina och kommer från Väring, vi sa ha ett kärleksbarn och jag sa hoppa av skolan och börja jobba. Jag kan få jobb på hennes farsas värksta. Ja, när han har muckat från kåken såklart, han åkte dit när han sålde fulsprit. Skittrist. Så jäla svårt å få tag på dricka nu..." Mamman: "Men, men, men... Sigge..." Lillebror: "Moahahahahaha!!!!!!" Sigge: "Äh morsan, det är lugnt, du behöver´nte oroa räj, vi tänkte att vi kunde bo här så kan du hjälpa oss med bäbin, om det blir en tjäj sa vi döpa´na te Twighlight. Äh, vi måste dra nu, vi sa träffa Bullen å Biffen å göra börnouts på bions parkering. Du kan la berätta för farsan sen när han kommer hem? Härå!!" Dörren slår igen, mamman står mållös och stirrar ut i tomma intet, Lillebror ligger dubbelvikt på golvet av skratt. Dörren öppnas igen: "Öh, haru ett par hundra till pizza? Shysst! Häpåre!!" Sigge försvinner lika fort som han dök upp. Lukten av rök och gammal parfym ligger kvar som en dimma i hallen.

Mamman vaknar upp ur sina (mar)drömmar och inser att de antingen kommer att få låsa in barnen tills de blir typ 25 eller åtminstone inte bo kvar på liten, liten ort alltför länge. Risken för Epa-traktor och Twighlightbäbisar är alldeles för stor... 

Mammans comeback

Mamman såg sej i spegeln en dag. "Jag hoppas verkligen att de där två kommer att tacka mej en vacker dag" tänkte hon. "Tur att man i alla fall har bidragit till Sveriges tillväxt, för med den här kroppen lär man ju inte bidra till nåt spektakulärt direkt... Utom möjligen något skräckinjagande nummer på nån cirkus... Näpp, dax att gå och träna igen!"
  Efter att ha rivit ut samtliga små träningstoppar och gulliga små tights ur den igendammade träningsklädslådan drog hon på sej en baota-t-shirt och ett par urtvättade gamla joggingbrallor stl gravidmage och tänkte "Det kan ju i alla fall inte bli sämre!" Hon hade fel...
  Framme på gymmet upptäckte hon att det var så länge sen hon var där att hon helt glömt att man behöver medlemskort och sånt med sej. Det var ju inte direkt så att de kände igen henne... Inte direkt så att de hittade henne i registren heller för den delen... Killen i receptionen ropade så att ingen hade någon som helst möjlighet att missa det: "VAR HAR VI PÄRMARNA?? DU VET DOM DÄR MED FOLK SOM SIGNADE UPP SEJ INNAN 2009???" Svar från någonstans långt in i lokalerna: "OJOJOJOJ... Ehhh... INGEN AAAANING!!!" Mamman, snudd på viskandes: "Jag kanske kan gå hem och leta reda på det...?" Killen: "Nej, nej, du kan köra igång, vi hittar dej nog..."
  Mamman gick och petade lite på några maskiner, lyfte nån grej här och där. Pustade lite och satte sej tillslut på en motionscykel. Eller något som möjligen liknade hennes något föråldrade bild av en motionscykel. Hon fick inte den att fungera heller, men satt kvar och låtsades lite i alla fall. Bredvid henne stod två muskelmän och turades om att slita i en maskin. Hon råkade höra deras samtal där den ena sa till den andra. "Ja, man har ju shysst utsikt här i alla fall!!" och nickade menande åt hennes håll. Mamman som blev alldeles varm inombords (och det var sannerligen inte på grund av cyklingen..) rodnade och log lite avmätt. Man vill ju inte verka angelägen, gift och allt! När den andra muskelmannen svarade. "Ja jävlar, vilka pattar!!" tyckte hon först att de var oförskämda, hon satt ju så att de kunde höra henne, sen insåg hon plötsligt att efter två barn kunde de omöjligt mena hennes. Om de inte hade nån riktigt sjuk läggning såklart. Hon såg sej diskret om, såg föremålet för deras beundran och lämnade snabbt, mycket snabbt, lokalen. På vägen ut bokade hon som hastigast och i förbifarten en tid för instruktion på gymmaskinerna. "Japp", svarade killen i receptionen, "jag förstår det, det var ju ett tag sen du var här..." Mamman tackade så mycket och tog sej snabbt därifrån och hem!
 
Väl hemma sökte hon tröst hos pappan: "Älskling, visst tycker du att jag är attraktiv trots att min kropp är... inte som förut riktigt...?" Pappan: "Självklart!!" och tänkte: "YES! Sköter jag nu bara mina kort rätt så blir det nog ligga!!!" " Du är det vackraste jag vet!!!"
  Senare, väldigt nära dax att gå och sova råkade mamman nämna att hon kände sej så mycket piggare nu när hon börjat träna. Pappan tänkte: "Oh yes!!" Mamman tänkte:"Å nej, bara han nu inte tog det som en invit, klockan är alldeles för mycket för sånt, och skyndade sej att tillägga: " Men OJ så trött man blir i kroppen, jag tror att jag måste gå och lägga mej tidigt ikväll." Pappan tänkte: "Jajamän..."

Mamman funderar

Mamman reflekterar över sådant som har hittats på ställen de inte förväntas hittas på:

En liten brandman i pottan.
En av Sigges nappar i Mamman och Pappans säng.
Mammans strumpor i leksakspolisbilens bagagelucka.
En annan leksakspolisbil i Lillebrors klädlåda (det är troligen inte han som har lagt dit den...)
Liten grön leksakskniv i plast i diskmaskinen (det framkom efterhand att det tydligen var pappan som stoppat in den där, oklart varför...)
Ytterligare en av Sigges nappar i Mamman och Pappans säng.
Lillebror, lyckligt viftandes, bakom soffan (hade kanske inte varit så konstigt om det inte vore för att Mamman hade lagt honom FRAMFÖR soffan en stund tidigare, på en mjuk filt. Helt säkert är det i alla fall att han inte förflyttat sej själv!)
Bäbisbajs i Lillebrors badvatten (samtidigt som han satt däri visserligen, men ändå!)
Bäbis (möjligen även storebror)bajs i soffan (den vita soffan!). På tal om soffan (den vita soffan!) har det även förekommit hallon, söndermosad smörgås, banankladd, snor, kaffe och choklad i den. (Okej, de två senare kan man inte beskylla något av barnen för kanske...)
Lånebok i papperskorgen (den kanske inte var så bra ändå...)
Fjärrkontrollen till TVn under kudden i soffan.
Fjärrkontrollen till TVn i varenda låda i närheten av TVn.
Fjärrkontrollen till TVn under mattan.
Fjärrkontrollen till TVn i leksakslådan.
Fjärrkontrollen till TVn i bokhyllan.
Ännu fler av Sigges nappar i Mamman och Pappans säng.
En strumpa på Lillebrors hand (För att göra en lång historia kort: Mamman klippte honom i fingret, det blödde som fan, satte plåster som Lillebror ville äta upp. För att hindra plåsterolycka i halsen fick strumpan sitta där! Lillebror var nöjd med att äta på den också...)
Sigge inne i grannfruns kök. (Han skrämde henne halvt från vettet. "Jag trodde att det var en ekorre som hade kommit in och tassade bakom mej!" En ekorre??? Lilla Dunderklumpen??? Okej...)
Lillebror, i vagnen, sovandes och lyckligt ovetandes, under en hög med kläder och en tom PET-flaska (!) (Pappan: "Jag skäms verkligen... Jag hade inte en tanke på att han låg kvar där...)

Å just det! Fjärrkontrollen till TVn i kylskåpet (!!!!)

I affären

"Skulle ju verkligen behöva lite bröd och mjölk..." Tänkte mamman medan de körde förbi stormarknaden i Stora Staden. "Om man bara skulle springa in en kortis och fixa det så är det gjort sen...? Jo, så får det bli!!" En, kanske inte helt laglig, u-sväng senare körde hon in på stormarknadens parkering. "MAAAAMMMAAAA!" ropade Sigge från baksätet. "Jaaa, Sigge, jag sitter här, mindre än en och en halv meter ifrån dej... Du behöver inte skrika..." "VI SKA HAMLA!!!" "Jaaa, Siggeälsklingen, vi ska in och handla lite. Bara jättefort. Vi ska inte vara här länge!" Sigge funderar en stund... "Mamma, jag har nopp!" Mamman som blev något överrumplad av vändningen svarar: "Ja, det stämmer, du är ju kille, då har man snopp." "Pappa har nopp!" "Mmmm, så är det, han är ju också kille, och Lillebror också." Sigge: "Lillebror har bäbisnopp!" Mamman: "Mmmmm..." Sigge: "Du är inte kille! Du har ingen nopp!!!" Mamman fnissar lite: "Nehej du det har jag inte, jag är ju tjej!!" Sigge: "Vi kan hamla nopp till dej!!"

På väg in i affären drar mamman med sej en kundvagn och baxar i barnen. Sigge får syn på de små kundvagnarna, alldeles lagom stora för en två-åring med mycket spring i benen... "MAAAMMMMMAAA! Jag vill ha en sååååån!!!" Mamman gör ett snabbt överslag: "Skrikande unge som sitter (hyfsat still) i kundvagn (avsedd för max 15 kg... barnet väger 18,5...) eller en glad, rar liten kille med egen kundvagn...? Hmmm... svårt val..." och säger "Visst gubben, det är klart att du kan ha en sån!" Mamman släpper ner Sigge som genast förser sej med en vagn och rättar in sej i ledet, bakom mamman. Eller...? Mamman hinner inte mer än komma in förrän Sigge har yrat iväg på egen hand. Mamman slår en lov i närheten och hittar honom vid tandkrämen. "Mamma, vi behöver tandkjäm! Vi behöver tandkjäm med Bamse, då blir man stark!" Mamman tänker efter och inser att han har rätt. Ja, inte att man blir stark då utan att de faktiskt behöver tandkräm. Skönt att nån som har koll är med... Hon ska just till att berätta för Sigge att han måste gå tillsammans med henne när hon inser att han är borta. Igen...

Efter ett tags snurrande runt i affären med, och emellanåt utan, två barn, är det dax att betala. Eftersom även Sigge har hjälpt till att packa i varor i vagnen får de nu plocka ur en hel del som inte ska med hem. "Tvååringar kanske inte har så bra koll på inköpslistan ändå..." Tänker mamman samtidigt som hon nu inser att det känns som om det fattas något... "Vad kan jag ha glömt...?? Jag har ju med bröd... och mjö... Shit!!! Ehhh, Sigge.... Vet du var vi har ställt Lillebror nånstans...?" Sigge: "I blöjorna ju!" Mamman minns plötsligt, tar Sigge under armen och rusar iväg till blöjsektionen där Lillebror sitter och gurglar förnöjt till en man som uppenbarligen jobbar med att plocka upp varor i butiken. "Jaha", säger han, "den här är din då antar jag...?" Så skrockar han lite. Mamman skrockar inte. Hon tackar, högröd i ansiktet och ber en tyst bön om att han inte ska ringa socialen...